Här börjar ditt äventyr.

Jägarguide

Jägarliv

Råbocksspaning på Österlen

Foto: Haidi Andersson

Dags för ytterligare en aktivitet ute på Österlen, ”Råbocksspaning med jakt på räv och grävling”. Det är Carl Piper som gärna vill ge fler kvinnliga jägare möjlighet delta i jaktens olika moment och upplevelser och som har under vår och sommaren bjudit in oss till Högestad och Christinehof.

Vi är femton tjejer som har samlas på gårdsplanen på Högestad, vi går in i den trevliga kontorslokalen där Håkan Lindgren och Christian Holst börjar med teori och genomgång av kvällens spaning och jakt. Hinner med en fika innan vi körs ut till våra pass och förväntningarna är höga, men som vid all jakt, det kan bli allt eller inget. Förhoppningsvis får vi se råbockar och hjortar av alla slag och kanske även få en räv med oss hem.

En i jaktlaget, Haidi Andersson, har bössa och kamera med sig ut och vill gärna att båda kommer till användning. Jag ber henne berätta och vi får hennes jaktupplevele här.


– Väl på pass och uppe i tornet är det varmt och kvavt och med en stillhet som ibland infinner sig före ett regn. Så otroligt stilla, känns som om inget kommer att hända denna kväll, det ska visa sig vara helt fel.

När det gått en timme börjar något röra sig långt borta på fältet. Jag ser först en skovel sticka upp, sen en till, antecknar två dov mentalt och ser sen ytterligare en framför mig på ett annat fält. I vänstra kanten av vallen rör sig också något, fram med kikaren, en liten räv. Nu blir det spännande, ska han komma åt mitt håll, som det är nu är han alltför långt bort. Sitter redo, hoppas, tittar i mitt kikarsikte och ser hur räven hoppar runt och leker, men försvinner lika plötsligt som han dök upp.

Och så kommer regnet, ett kort intensivt regn som övergår i skurar, det verkar rådjuren gilla. Först dyker en bock upp till höger om mig, även denna på långt håll, det är en fyrataggare med långa, ganska smala horn. Sen är det dags för geten, de båda går och betar en bit ifrån varandra och försvinner efter ett tag i den kuperade terrängen.

Regnet håller i sig men det verkar inte bekymra viltet. Till vänster om mig kommer tre kronhindar och två dov ut, drar sig i riktning mot vägen som är en bit framför mig. De rör sig lite oroligt, tittar mot det håll de kom ifrån, vad har stört dem? Då ser jag någon komma gående på vägen med ett stort paraply, ja, jag är avundsjuk, ett tak hade suttit fint just nu!
Djuren rör sig försiktigt i cirklar mot den promenerande ”fridstöraren” och när det är fritt fram försvinner de bort över vägen.

Regnet tilltar, ett ljust sken på himlen, åska, men ingen knall och sen inget mer. I stället får jag besök av en grann bock på nära håll, han paraderar förbi, sextaggare och nog en medalj alltid. En get och ett litet smaldjur kommer också ut från dungen för att beta.

Regnet tilltar och ljuset börjar bli sämre när två stora kronhjortar ställer sig i kanten mellan vallen och åkern. Riktigt stora horn men tyvärr omöjligt att räkna taggar. Samtidigt springer kvällens roliga underhållning fram, ett litet kid som far runt, runt precis framför mitt torn.


Det blev ingen räv för Haidi, istället fick hon en mängd fantastiska naturupplevelser.

Vi samlas igen nere i slaktboden på Högestad, några av oss mer våta av regnet än andra men alla på strålande humör. Genomgång av vad som observerats, protokollen samlas in och det är spännande att höra allas berättelser. En fin avslutning får vi på vår kväll, Christian blåser högtidligt i jakthornet, vi tackar varandra och skils åt för hemfärd.

Ingrid Kongstad

Råbocksspaning på Österlen.

Hitta din närmaste Interjakt-butik

Följ oss