Här börjar ditt äventyr.

Jägarguide

Jägarliv

I hjortabrölstider

Hjorten håller koll Foto: Ingrid Kongstad

Så var det dags för inventering av nästa djurslag på Christinehof ute på Österlen, kronhjort, Skånes landskapsdjur, det känns extra spännande. Detta vackra stora djur som nu tack vare en framgångsrik viltförvaltning åter finns i stort antal, från att nästan varit helt försvunnet. När stammen var som minst fanns det endast ett litet antal djur kvar och de förekom då bara på Österlen.

Vi är femton tjejer som åter fått möjligheten av Carl Piper att ingå i en av höstens inventeringar. Det hela startar med en grundlig och intressant genomgång om kronhjortar av Christian Holst och Håkan Lindgren. Det ska noga dokumenteras vad för något som eventuellt kommer på våra pass, hjort, hind, smaldjur eller kalv och är det hjort så ska såklart hornen också verifieras. Vi får se flera olika hornuppsättningar både på bild och i verkligheten, taggar räknas och avvikelser bedöms och diskuteras. Vi är väl rustade kunskapsmässigt när vi körs ut till våra pass, även klädmässigt då det börjat regna.

Mitt pass ligger en liten bit från skogsvägen där jag blir avsläppt, jag tar min ryggsäck och börjar gå mot tornet. Det är vackert, jag stannar upp och bara njuter av den fina naturen som är ännu grönare i regnet. Efter ett tag hörs ett brölande inne i skogen, knappt hörbart men det kommer närmare och närmare och tillslut ljuder ett riktigt långt mäktigt bröl, det låter nästan overkligt. Jag hoppas och önskar att den brölande hjorten kliver ut ur skogen nu, så jag får se honom, men ingen hjort syns och inget mer bröl hörs.

Jag skulle suttit på grannpasset för där händer det desto mer! Förmodligen är det samma hjort jag har hört som dyker upp i bortre änden av hyggeskanten på passet. En 12-taggare, mycket ståtlig, han går lite fram och tillbaka och försvinner sen in i skogen igen. En stund senare kliver en hind med kalv ut och efter kommer hjorten, han rör sig runt hinden, försvinner in i skogen och är strax tillbaka med ett smaldjur. De springer i en cirkel, hon före och han efter, stannar, springer men sen är de borta. Lite senare dyker två hindar med varsin kalv upp en bit från tornet, hindarna betar och kalvarna är också hungriga och börjar dia. Hur många får se det på nära håll, min passgranne har lyckan, hon tycker det är magiskt, att det störtregnar och allt är blött är inget hon tänker på just då!

Plötsligt är hjorten är tillbaka med ett smaldjur och ytterligare en hind med kalv. Hela flocken är samlad och han rör sig runt, runt om dem alla, stannar och brölar svagt. Plötsligt drar han rakt genom hopen och alla djuren sprids ut över hygget och så börjar han följa efter en av hindarna i nya cirklar. Samlar sen ihop flocken, stör den igen, han står sällan stilla.

Det har börjat mörkna och hela gruppen drar sig närmare och närmare tornet, först en hind med kalv sen hjorten som stannar, dricker lite vatten och hela flocken är nu bara femton meter från tornet. Det är ett fantastiskt skådespel som utspelar sig, ett skådespel som med råge överträffar alla hjortinventerares förhoppningar att få vara med om.

Strax innan det är helt mörkt blir vi alla hämtade för återsamling i kurslokalen för att lämna in protokollen med vad vi observerat. Många har sett djur och flera har fotograferat så nu åker mobilerna fram och det kollas på bilderna för att säkerställa att anteckningarna är helt rätt. Protokollen fylls med allt från vilka djur, antal och eventuella horn och taggar till tidpunkt när de kom och försvann.

Vi stannar ytterligare en stund för att berätta och jämför våra upplevelser men till sist dra vi oss hem i höstmörkret efter en spännande kväll.

Ingrid Kongstad

Pia Johansson fyller i protokoll.

Hitta din närmaste Interjakt-butik

Följ oss