Bockjakt med ”Rednails” i Polen
Fem tjejer i en bil, på väg ner till Polen i slutet av maj för bockjakt i fyra dagar, det är såklart inte tyst i bilen en endaste minut! Vi har packat för både fritid, middag, jakt i alla väder plus var sin bössa, allt har fått plats.
Vi har inte bara packat noga, vi har tränat en massa skytte också för att vara så väl förberedda som möjligt. Grundat hela vintern i skjutbiografen, sen ut och tränat på olika tavlor på alla möjliga avstånd, både med och utan skjutstöd.
Vi kör på färjan i Ystad, sätter oss i restaurangen för att äta lite gott och snacka vidare innan vi går ner till våra hytter. Annette har en liten surpris, ett nagellack och under tiden vi väntar på maten målar hon alla våra femtio naglar i en fin röd färg, nu är vi plötsligt Rednails!
Bilfärden nästa dag ner till Bielin går bra, kommer fram som planerat och blir mottagna av vår tolk, Joanna, en ung tjej som ska bo i samma hus som vi, bara och fråga om det är något.
Lite senare på eftermiddagen får vi träffa våra jaktguider, de ska visa och hjälpa oss hela tiden. Vi samlas nere i baren vid ett större bord, fem polska herrar i ena änden av bordet och vi i andra änden och vår tolk ensam i mitten. Herrarna ser mycket skeptiskt på oss, det har inte varit många kvinnliga jägare här förut och absolut inte ett helt jaktlag. De undrar hur detta ska gå, kan de jaga över huvud taget och med de naglarna! Snacket går trögt och Joanna gör vad hon kan för att lätta upp stämningen och förklara hur jakterna ska gå till.
Två timmar senare är det dags, vi blir upphämtade av våra respektive guider och det bär iväg i var sin bil, alla guiderna har sina egna områden som de går med sin skytt på.
Haidi ska få vara med om spännande smygjakt på bördiga skogsmarker, något helt annat än de småländska granskogarna hon är van vid. Område med öppna fält också och det är vad som gäller denna första jaktkväll. Jordbrukslandskapet är genomkorsat av kanaler med hög vass, Haidi och hennes guide Marek, smyger utmed en av dessa och får till slut syn på några rådjur en bit bort. En snabb koll i kikaren och Marek säger, ”Madame!”. De fortsätter försiktigt vidare till ett torn och kliver upp, det är ett stort torn med tak och gott om plats för två. Båda spanar en stund och i ögonvrån ser Haidi en bock komma smygande genom vassen, Marek har också sett bocken. ”Gutes buch, scheissen!” Ja, han är jättefin, en medaljbock, de tittar på varandra, nickar och ler lite. Haidi är beredd, följer bocken i kikarsiktet, väntar lite, vill att det ska bli ett perfekt läge och det blir det. Haidi får en medaljbock redan på första jakten. Hon är nöjd, riktigt nöjd!
Marie och guiden Lev hoppar in i bilen och försöker prata, men utan större framgång. Lev talar tyska men ingen engelska och Marie talar engelska men ingen tyska. Men så mycket förstår Marie att Lev erbjuder henne att skjuta från bilen om de ser en bock. Så gör vi inte i Sverige, svarar Marie och hoppas Lev förstår. Väl framme vid en flod med stora ängar som går ända ner till vattnet ser de både vildsvin och hjortar. De lämnar bilen och närmar sig viltet till fots, skjutkäppen bär Lev åt Marie. En bock upptäcker dem och blir orolig, de smyger fram för att få bättre skjutavstånd. När geväret ligger på skjutkäppen springer bocken ett tjugotal meter, stannar och springer igen. Inte bort från dem utan nästan i en cirkel runt dem. När bocken stannar för tredje gången låter Marie skottet gå. Bocken faller direkt, kan bli svår att hitta i det midjehöga gräset, men Lev är van och snart är bocken både funnen och passad. Marie är mycket nöjd med att redan fått skjuta en bock och avstår från att jaga något mera under kvällen.
Linn följer med sin guide Adam som har en stor svart Land Rover, de ger sig av ut på små grusvägar och vägarna blir mindre och mindre, snart kör Adam ut i terrängen. Det blir en ganska skumpig färd ett tag men Adam verkar veta precis vart han ska och stannar till sist vid en gärdsgård, nu kommer de inte längre. Linn tar bössa, skjutstöd och ryggsäck och de börjar med att klättra över stenarna och vidare in i en tät skog. De går en lång stund tills de kommer ut på ett stort fält som sluttar ner mot en vid dal. Adam tecknar till Linn att krypa ihop lite och samtidigt förstår Linn varför. I dalen står flera hjortar, där är mer än en bock, Linn tittar på Adam som pekar på bocken längt ut till vänster. De går lite närmare, Adam ställer upp skjutstödet och Linn tar upp bössan. Avståndet är ganska långt men bocken står helt stilla och Linn hinner se på bocken en bra stund innan hon lugnt släpper skottet. Direkt försvinner alla de övriga hjortarna i samlad trupp upp ur dalgången och det blir alldeles stilla. De går ner till bocken och en stund senare är den passad och klar för hämtning.
Annette har längtat efter denna resa och nu är hon här, nu ska det äntligen bli av. Annettes guide Andrzej är trevlig men de har lite svårt att förstå varandra och när dagen är slut har de inte ens sett en bock! Men det är tre jaktdagar kvar, kommer inte vara så svårt att hitta en bock när man har en guide med sig hela tiden som ska visa var djuren finns.
Ingrid och hennes guide Jacek börjar med att gå länge och spana längs en skogskant, klättrar upp i ett torn för att spana men inga rådjur. Kliver ner och går vidare, långt ut på ett fält som slutar vid en å med hög vass där Jacek hoppas att det äntligen ska finna rätt djur. De ser något som rör sig och Jacek pekar på skjutstödet och Ingrid ställer upp det, lägger i bössan och tittar i kikarsiktet. Jo men visst, där i vassen syns tydligt en fin bock, nu gäller det att ladda tyst och hoppas på att bocken går lite längre fram. Den går långsamt och efter en stund är den helt ute ur vassen, Jacek visslar, bocken stannar och tittar upp, skottet går. Den lägger sig direkt, det är en fin bock som Jacek passar snabbt och drar bort en bit för att kunna få den hämtad med bil. Det har blivit mörkt nu så det blir färd hemåt där de möts av tolken som är alldeles upprymd.
– Har du också skjutit? Grattis! Övriga är komna och är igång med att fira i baren, guiderna är helt uppspelta!
Vår tolk berättar, att fyra perfekt skjutna bockar hade de polska herrarna aldrig förväntat sig första kvällen, det skålas i öl och alla snackar med alla! Isen är bruten!
Det blev en fin start på vår resa och det är ingen av oss som har svårt att stiga upp 04.00 för att vara helt klara en stund senare när vi blir upphämtade för ny jakt på morgonen. Vi ger oss ut, går, spanar och smyger runt på olika ställen, ibland långa sträckor, spännande och i en mycket vacker natur i underbart väder. Frukost blir serverat när vi kommer tillbaka och därefter en behövlig vila. På kvällen bär det av igen och så rullar det på, morgonjakt, vila och kvällsjakt.
Tredje dagen är vi uppe tidigt igen, flera av oss har fått möjlighet att skjuta ytterligare var sin bock, även vildsvin har det funnits tillfälle att jaga. Allt är perfekt förutom att Annette och hennes guide inte fått en enda skjutbar bock inom synhåll. Andrzej är märkbart stressad, det går så långt att han byter till sig ett område där det har varit flera rådjur framme, men det hjälper inte, inga bockar.
Fjärde dagen, sista jakten på morgonen och sen blir det bilfärd norrut till färjan och hem. Vi ger Annette en extra sista ”skitjakts hälsning” innan vi alla åker iväg på vars ett håll.
Jaktdagarna har blivit ett oändligt traskande för Annette och hennes guide, i vacker natur med mycket djur, men ingen bock, de har nästan tappat hoppet att bara få se en bock. Men så i den absolut sista jakttimmen står han där, i en hage och solen skiner på honom. Annette och guiden står tysta och tittar på bocken sen på varandra. Upp med skjutstödet och bössan, Annette skjuter och bocken faller på plats, ett bra skott! Nu kan inte Andrzej hålla sig, han rusar fram och kysser Annette på kinden, han är överlycklig, Annette också!
Det blir en mycket trevlig avslutning vid det stora bordet i baren innan vi ska ge oss av. Vi får våra troféer och vi ger guiderna var sin fin jaktkniv som tack och vi överraskar ännu en gång, så fina presenter har de inte fått av något jaktlag förut.
Rednails
Text: Ingrid Kongstad