menu
Meny
Fyll i ditt postnummer för att se dina alternativ för upphämtning i butik.
Eller, välj att söka efter en butik
En nyhet som knappt någon i jägarsverige missat är att Beretta äntligen lanserar sin första studsare för jakt, BRX1. En rakrepeter med pipbytessystem, som kan skiftas från höger till vänsterutförande utan verktyg på 20 sekunder. “BR” står för Beretta Rifle, “X” är X-faktorn i de produkter med lite mer nytänk i Berettas sortiment och “1” för att det är den första studsaren.
Justerbart slutstycke med trelägessäkring
Det rakrepeterande slutstycket har ett fast slutstyckshandtag vilket gör att man slipper den lilla “knixen” som ibland annars kan leda till att slutstycket inte är stängt och man får klick. Här är det dessutom en typ självstängande effekt på slutet av stängningen. Det har ett roterande slutstyckshuvud med åtta låsklackar – magnumkalibrarna har två omgångar låsklackar på ett slutstyckshuvud och har alltså 16 st låsklackar. Här har Beretta tagit sin kunskap från att göra militära vapen och säkerheten från dem.
Säkringstangenten sitter i bakre delen på slutstycket, den påminner om en spänntangent men det är en trelägessäkring vilket ger möjlighet att plundra vapnet i säkrat läge.
Man kan göra om vapnet från renodlat högervapen till vänstervapen genom att ta loss och vända slutstyckshuvudet 180 grader och flytta slutstyckshandtaget till vänster sida av slutstyckskroppen. Ett byte som går att göra utan verktyg på 20 sekunder. Vill man kombinera med att ha slutstyckshandtaget på höger sida och utkast på vänster – eller vice versa så går det också att montera ihop delarna på det sättet. Utdragare och utstötare sitter i slutstyckshuvudet och ger säkra hylsutkast.
Pipbytessystem med kallhamrad friflytande pipa
Pipan är kallhamrad och helt friflytande. Den är gjord av samma stållegering och enligt samma process som man gör piporna till hagelvapnen med vacuumavspänning i hög temperatur efter kallhamringen. Beprövat material och tillverkningsmetod sedan många år.
På BRX1 hamrar man ut patronläget samtidigt som resten av pipan och får en perfekt centrering av hela enheten. Beretta har tack vare sin tillverkning av karbiner till polis och militär lång erfarenhet av att göra räfflade pipor till kulvapen.
Man byter pipa genom att lossa två skruvar i framstocken, pipan ligger i en v-formad vagga och hamnar alltid på exakt samma plats, optiken sitter kvar på pipan vid demontering vilket tillsammans gör att man inte behöver skjuta in vapnet efter det att pipan varit demonterad.
Femskottsmagasin och justerbar avtryckare
Beretta BRX1 har ett löstagbart femskotts kryssmagasin där magasinskroppen är lysorange. Det kan laddas på plats i vapnet. Magasinet är linje med framstocken och kräver ett dubbelgrepp för att ta loss. Avtryckaren är ställbar i tre olika givna nivåer, cirka 900 -1200 och 1500 gram.
Laserbehandlad kolv med justerbar längd
Den svarta syntetkolven har en sträv yta med ytterligare grövre struktur på pistolgrepp och framstock för maximal greppsäkerhet. Strukturen på både kolv och grepp kommer genom laserbehandling.
Kolvlängden är 362,5 mm inklusive en mellanläggsbricka på 12,5 mm. Bakkappa och mellanlägg är samma som sitter på Berettas jakthagelvapnen, så de är väl fungerande och det finns många alternativ att komplettera med. Maximal kolvlängd man kan få till med dessa är 390 mm.
Digital manual med instruktionsvideos
För att minimera koldioxidavtrycket levereras vapnet i en enklare återvinningsbar kartong med minimalt tryck. Kartongen har QR-koder vilka ger tillgång till bland annat inskjutningsprotokoll och manual. På Berettas hemsida finns manualen som har förstärkts med ett tiotal rörliga sekvenser vilka förklarar till exempel hur man ställer om avtryckarvikten, byter pipa med mera. Med i kartongen kommer en kolv-/pipnyckel och olja.
Vid lanseringen kommer BRX1 i 308Win och 30-06 med 51 cm respektive 57 cm pipa samt 300Winmag med 62cm pipa. 14×1 gänga är standard på alla pipor i dessa kalibrar.
Totallängd för ett vapen med 51 cm pipa är 103 cm och väger cirka 3,2 kg.
Samtliga vapen testskjuts för precision i fabrik och kommer med en träffbildsgaranti på tre skott inom 1 MOA, cirka 2,9 centimeter.
Ett mycket trevligt vapen som ni kan lägga vantarna på redan i november. Så håll ögonen öppna, för det lär gå rätt fort.
Cirkapris: 19 999 SEK inklusive moms.
Här kan du se mer information om BRX1 i en beskrivande film från Beretta.
Framtidssäkra dig med en analog/digital jaktradio från Hunter. En räckvidd utöver det vanlig, 2600 mAh Batteri och funktionerna du behöver gör Hunter E-light till en vinnare. Du kan dessutom själv ställa krypteringsnyckeln direkt i radio så du och dina kamrater kan prata helt ostört.
1995kr ink skogsantenn rekpris 3132kr
gäller tom oktober hos alla Interjakt anslutna butiker i Sverige.
Fällkniven är ett svenskt familjeföretag som grundades 1984 och som idag räknas som Sveriges främsta knivspecialist. I Fällknivens sortiment hittar du knivar, fällknivar, brynen och skärpstål av hög kvalitet. Fällknivens knivar är väl testade av både elitsoldater och personer som är vana att stanna länge i vildmarken, varför du kan vara säker på att få den kvalitet du betalar för.
Så var det dags för inventering av nästa djurslag på Christinehof ute på Österlen, kronhjort, Skånes landskapsdjur, det känns extra spännande. Detta vackra stora djur som nu tack vare en framgångsrik viltförvaltning åter finns i stort antal, från att nästan varit helt försvunnet. När stammen var som minst fanns det endast ett litet antal djur kvar och de förekom då bara på Österlen.
Vi är femton tjejer som åter fått möjligheten av Carl Piper att ingå i en av höstens inventeringar. Det hela startar med en grundlig och intressant genomgång om kronhjortar av Christian Holst och Håkan Lindgren. Det ska noga dokumenteras vad för något som eventuellt kommer på våra pass, hjort, hind, smaldjur eller kalv och är det hjort så ska såklart hornen också verifieras. Vi får se flera olika hornuppsättningar både på bild och i verkligheten, taggar räknas och avvikelser bedöms och diskuteras. Vi är väl rustade kunskapsmässigt när vi körs ut till våra pass, även klädmässigt då det börjat regna.
Mitt pass ligger en liten bit från skogsvägen där jag blir avsläppt, jag tar min ryggsäck och börjar gå mot tornet. Det är vackert, jag stannar upp och bara njuter av den fina naturen som är ännu grönare i regnet. Efter ett tag hörs ett brölande inne i skogen, knappt hörbart men det kommer närmare och närmare och tillslut ljuder ett riktigt långt mäktigt bröl, det låter nästan overkligt. Jag hoppas och önskar att den brölande hjorten kliver ut ur skogen nu, så jag får se honom, men ingen hjort syns och inget mer bröl hörs.
Jag skulle suttit på grannpasset för där händer det desto mer! Förmodligen är det samma hjort jag har hört som dyker upp i bortre änden av hyggeskanten på passet. En 12-taggare, mycket ståtlig, han går lite fram och tillbaka och försvinner sen in i skogen igen. En stund senare kliver en hind med kalv ut och efter kommer hjorten, han rör sig runt hinden, försvinner in i skogen och är strax tillbaka med ett smaldjur. De springer i en cirkel, hon före och han efter, stannar, springer men sen är de borta. Lite senare dyker två hindar med varsin kalv upp en bit från tornet, hindarna betar och kalvarna är också hungriga och börjar dia. Hur många får se det på nära håll, min passgranne har lyckan, hon tycker det är magiskt, att det störtregnar och allt är blött är inget hon tänker på just då!
Plötsligt är hjorten är tillbaka med ett smaldjur och ytterligare en hind med kalv. Hela flocken är samlad och han rör sig runt, runt om dem alla, stannar och brölar svagt. Plötsligt drar han rakt genom hopen och alla djuren sprids ut över hygget och så börjar han följa efter en av hindarna i nya cirklar. Samlar sen ihop flocken, stör den igen, han står sällan stilla.
Det har börjat mörkna och hela gruppen drar sig närmare och närmare tornet, först en hind med kalv sen hjorten som stannar, dricker lite vatten och hela flocken är nu bara femton meter från tornet. Det är ett fantastiskt skådespel som utspelar sig, ett skådespel som med råge överträffar alla hjortinventerares förhoppningar att få vara med om.
Strax innan det är helt mörkt blir vi alla hämtade för återsamling i kurslokalen för att lämna in protokollen med vad vi observerat. Många har sett djur och flera har fotograferat så nu åker mobilerna fram och det kollas på bilderna för att säkerställa att anteckningarna är helt rätt. Protokollen fylls med allt från vilka djur, antal och eventuella horn och taggar till tidpunkt när de kom och försvann.
Vi stannar ytterligare en stund för att berätta och jämför våra upplevelser men till sist dra vi oss hem i höstmörkret efter en spännande kväll.
Ingrid Kongstad
Dags för ytterligare en aktivitet ute på Österlen, ”Råbocksspaning med jakt på räv och grävling”. Det är Carl Piper som gärna vill ge fler kvinnliga jägare möjlighet delta i jaktens olika moment och upplevelser och som har under vår och sommaren bjudit in oss till Högestad och Christinehof.
Vi är femton tjejer som har samlas på gårdsplanen på Högestad, vi går in i den trevliga kontorslokalen där Håkan Lindgren och Christian Holst börjar med teori och genomgång av kvällens spaning och jakt. Hinner med en fika innan vi körs ut till våra pass och förväntningarna är höga, men som vid all jakt, det kan bli allt eller inget. Förhoppningsvis får vi se råbockar och hjortar av alla slag och kanske även få en räv med oss hem.
En i jaktlaget, Haidi Andersson, har bössa och kamera med sig ut och vill gärna att båda kommer till användning. Jag ber henne berätta och vi får hennes jaktupplevele här.
– Väl på pass och uppe i tornet är det varmt och kvavt och med en stillhet som ibland infinner sig före ett regn. Så otroligt stilla, känns som om inget kommer att hända denna kväll, det ska visa sig vara helt fel.
När det gått en timme börjar något röra sig långt borta på fältet. Jag ser först en skovel sticka upp, sen en till, antecknar två dov mentalt och ser sen ytterligare en framför mig på ett annat fält. I vänstra kanten av vallen rör sig också något, fram med kikaren, en liten räv. Nu blir det spännande, ska han komma åt mitt håll, som det är nu är han alltför långt bort. Sitter redo, hoppas, tittar i mitt kikarsikte och ser hur räven hoppar runt och leker, men försvinner lika plötsligt som han dök upp.
Och så kommer regnet, ett kort intensivt regn som övergår i skurar, det verkar rådjuren gilla. Först dyker en bock upp till höger om mig, även denna på långt håll, det är en fyrataggare med långa, ganska smala horn. Sen är det dags för geten, de båda går och betar en bit ifrån varandra och försvinner efter ett tag i den kuperade terrängen.
Regnet håller i sig men det verkar inte bekymra viltet. Till vänster om mig kommer tre kronhindar och två dov ut, drar sig i riktning mot vägen som är en bit framför mig. De rör sig lite oroligt, tittar mot det håll de kom ifrån, vad har stört dem? Då ser jag någon komma gående på vägen med ett stort paraply, ja, jag är avundsjuk, ett tak hade suttit fint just nu!
Djuren rör sig försiktigt i cirklar mot den promenerande ”fridstöraren” och när det är fritt fram försvinner de bort över vägen.
Regnet tilltar, ett ljust sken på himlen, åska, men ingen knall och sen inget mer. I stället får jag besök av en grann bock på nära håll, han paraderar förbi, sextaggare och nog en medalj alltid. En get och ett litet smaldjur kommer också ut från dungen för att beta.
Regnet tilltar och ljuset börjar bli sämre när två stora kronhjortar ställer sig i kanten mellan vallen och åkern. Riktigt stora horn men tyvärr omöjligt att räkna taggar. Samtidigt springer kvällens roliga underhållning fram, ett litet kid som far runt, runt precis framför mitt torn.
Det blev ingen räv för Haidi, istället fick hon en mängd fantastiska naturupplevelser.
Vi samlas igen nere i slaktboden på Högestad, några av oss mer våta av regnet än andra men alla på strålande humör. Genomgång av vad som observerats, protokollen samlas in och det är spännande att höra allas berättelser. En fin avslutning får vi på vår kväll, Christian blåser högtidligt i jakthornet, vi tackar varandra och skils åt för hemfärd.
Ingrid Kongstad
Fem tjejer i en bil, på väg ner till Polen i slutet av maj för bockjakt i fyra dagar, det är såklart inte tyst i bilen en endaste minut! Vi har packat för både fritid, middag, jakt i alla väder plus var sin bössa, allt har fått plats.
Vi har inte bara packat noga, vi har tränat en massa skytte också för att vara så väl förberedda som möjligt. Grundat hela vintern i skjutbiografen, sen ut och tränat på olika tavlor på alla möjliga avstånd, både med och utan skjutstöd.
Vi kör på färjan i Ystad, sätter oss i restaurangen för att äta lite gott och snacka vidare innan vi går ner till våra hytter. Annette har en liten surpris, ett nagellack och under tiden vi väntar på maten målar hon alla våra femtio naglar i en fin röd färg, nu är vi plötsligt Rednails!
Bilfärden nästa dag ner till Bielin går bra, kommer fram som planerat och blir mottagna av vår tolk, Joanna, en ung tjej som ska bo i samma hus som vi, bara och fråga om det är något.
Lite senare på eftermiddagen får vi träffa våra jaktguider, de ska visa och hjälpa oss hela tiden. Vi samlas nere i baren vid ett större bord, fem polska herrar i ena änden av bordet och vi i andra änden och vår tolk ensam i mitten. Herrarna ser mycket skeptiskt på oss, det har inte varit många kvinnliga jägare här förut och absolut inte ett helt jaktlag. De undrar hur detta ska gå, kan de jaga över huvud taget och med de naglarna! Snacket går trögt och Joanna gör vad hon kan för att lätta upp stämningen och förklara hur jakterna ska gå till.
Två timmar senare är det dags, vi blir upphämtade av våra respektive guider och det bär iväg i var sin bil, alla guiderna har sina egna områden som de går med sin skytt på.
Haidi ska få vara med om spännande smygjakt på bördiga skogsmarker, något helt annat än de småländska granskogarna hon är van vid. Område med öppna fält också och det är vad som gäller denna första jaktkväll. Jordbrukslandskapet är genomkorsat av kanaler med hög vass, Haidi och hennes guide Marek, smyger utmed en av dessa och får till slut syn på några rådjur en bit bort. En snabb koll i kikaren och Marek säger, ”Madame!”. De fortsätter försiktigt vidare till ett torn och kliver upp, det är ett stort torn med tak och gott om plats för två. Båda spanar en stund och i ögonvrån ser Haidi en bock komma smygande genom vassen, Marek har också sett bocken. ”Gutes buch, scheissen!” Ja, han är jättefin, en medaljbock, de tittar på varandra, nickar och ler lite. Haidi är beredd, följer bocken i kikarsiktet, väntar lite, vill att det ska bli ett perfekt läge och det blir det. Haidi får en medaljbock redan på första jakten. Hon är nöjd, riktigt nöjd!
Marie och guiden Lev hoppar in i bilen och försöker prata, men utan större framgång. Lev talar tyska men ingen engelska och Marie talar engelska men ingen tyska. Men så mycket förstår Marie att Lev erbjuder henne att skjuta från bilen om de ser en bock. Så gör vi inte i Sverige, svarar Marie och hoppas Lev förstår. Väl framme vid en flod med stora ängar som går ända ner till vattnet ser de både vildsvin och hjortar. De lämnar bilen och närmar sig viltet till fots, skjutkäppen bär Lev åt Marie. En bock upptäcker dem och blir orolig, de smyger fram för att få bättre skjutavstånd. När geväret ligger på skjutkäppen springer bocken ett tjugotal meter, stannar och springer igen. Inte bort från dem utan nästan i en cirkel runt dem. När bocken stannar för tredje gången låter Marie skottet gå. Bocken faller direkt, kan bli svår att hitta i det midjehöga gräset, men Lev är van och snart är bocken både funnen och passad. Marie är mycket nöjd med att redan fått skjuta en bock och avstår från att jaga något mera under kvällen.
Linn följer med sin guide Adam som har en stor svart Land Rover, de ger sig av ut på små grusvägar och vägarna blir mindre och mindre, snart kör Adam ut i terrängen. Det blir en ganska skumpig färd ett tag men Adam verkar veta precis vart han ska och stannar till sist vid en gärdsgård, nu kommer de inte längre. Linn tar bössa, skjutstöd och ryggsäck och de börjar med att klättra över stenarna och vidare in i en tät skog. De går en lång stund tills de kommer ut på ett stort fält som sluttar ner mot en vid dal. Adam tecknar till Linn att krypa ihop lite och samtidigt förstår Linn varför. I dalen står flera hjortar, där är mer än en bock, Linn tittar på Adam som pekar på bocken längt ut till vänster. De går lite närmare, Adam ställer upp skjutstödet och Linn tar upp bössan. Avståndet är ganska långt men bocken står helt stilla och Linn hinner se på bocken en bra stund innan hon lugnt släpper skottet. Direkt försvinner alla de övriga hjortarna i samlad trupp upp ur dalgången och det blir alldeles stilla. De går ner till bocken och en stund senare är den passad och klar för hämtning.
Annette har längtat efter denna resa och nu är hon här, nu ska det äntligen bli av. Annettes guide Andrzej är trevlig men de har lite svårt att förstå varandra och när dagen är slut har de inte ens sett en bock! Men det är tre jaktdagar kvar, kommer inte vara så svårt att hitta en bock när man har en guide med sig hela tiden som ska visa var djuren finns.
Ingrid och hennes guide Jacek börjar med att gå länge och spana längs en skogskant, klättrar upp i ett torn för att spana men inga rådjur. Kliver ner och går vidare, långt ut på ett fält som slutar vid en å med hög vass där Jacek hoppas att det äntligen ska finna rätt djur. De ser något som rör sig och Jacek pekar på skjutstödet och Ingrid ställer upp det, lägger i bössan och tittar i kikarsiktet. Jo men visst, där i vassen syns tydligt en fin bock, nu gäller det att ladda tyst och hoppas på att bocken går lite längre fram. Den går långsamt och efter en stund är den helt ute ur vassen, Jacek visslar, bocken stannar och tittar upp, skottet går. Den lägger sig direkt, det är en fin bock som Jacek passar snabbt och drar bort en bit för att kunna få den hämtad med bil. Det har blivit mörkt nu så det blir färd hemåt där de möts av tolken som är alldeles upprymd.
– Har du också skjutit? Grattis! Övriga är komna och är igång med att fira i baren, guiderna är helt uppspelta!
Vår tolk berättar, att fyra perfekt skjutna bockar hade de polska herrarna aldrig förväntat sig första kvällen, det skålas i öl och alla snackar med alla! Isen är bruten!
Det blev en fin start på vår resa och det är ingen av oss som har svårt att stiga upp 04.00 för att vara helt klara en stund senare när vi blir upphämtade för ny jakt på morgonen. Vi ger oss ut, går, spanar och smyger runt på olika ställen, ibland långa sträckor, spännande och i en mycket vacker natur i underbart väder. Frukost blir serverat när vi kommer tillbaka och därefter en behövlig vila. På kvällen bär det av igen och så rullar det på, morgonjakt, vila och kvällsjakt.
Tredje dagen är vi uppe tidigt igen, flera av oss har fått möjlighet att skjuta ytterligare var sin bock, även vildsvin har det funnits tillfälle att jaga. Allt är perfekt förutom att Annette och hennes guide inte fått en enda skjutbar bock inom synhåll. Andrzej är märkbart stressad, det går så långt att han byter till sig ett område där det har varit flera rådjur framme, men det hjälper inte, inga bockar.
Fjärde dagen, sista jakten på morgonen och sen blir det bilfärd norrut till färjan och hem. Vi ger Annette en extra sista ”skitjakts hälsning” innan vi alla åker iväg på vars ett håll.
Jaktdagarna har blivit ett oändligt traskande för Annette och hennes guide, i vacker natur med mycket djur, men ingen bock, de har nästan tappat hoppet att bara få se en bock. Men så i den absolut sista jakttimmen står han där, i en hage och solen skiner på honom. Annette och guiden står tysta och tittar på bocken sen på varandra. Upp med skjutstödet och bössan, Annette skjuter och bocken faller på plats, ett bra skott! Nu kan inte Andrzej hålla sig, han rusar fram och kysser Annette på kinden, han är överlycklig, Annette också!
Det blir en mycket trevlig avslutning vid det stora bordet i baren innan vi ska ge oss av. Vi får våra troféer och vi ger guiderna var sin fin jaktkniv som tack och vi överraskar ännu en gång, så fina presenter har de inte fått av något jaktlag förut.
Rednails
Text: Ingrid Kongstad
Skog och mat. Så kan man sammanfatta Bo-Göran Bola Sjögrens yrkesliv. Under tio år drev han ett eventföretag i Fryksdalen där deltagare från hela världen fick ägna sig åt teambuilding i den värmländska naturen och laga mat över öppen eld.
Under de åren väcktes intresset och nyfikenheten på mat och särskilt då närproducerat och ekologiskt. Sedan 2004 driver Bola matföretaget Kjell & Bolas tillsammans med parhästen Kjell Björnstad. Kjell och Bola huserar på Restaurang Terassen i Mariebergsskogen i Karlstad. Båda har stor passion för småskaligt mathantverk och goda smakupplevelser. Vi vände oss till Bola för att få några tips till det goda jägarköket.
– En kul uppgift. Jag har tänkt enkelt och rustikt i grunden, men vill också utmana lite med mina recept. Det finns ju så mycket annat än det klassiska korv och bröd-mellamålet, säger Bola Sjögren.
Att laga mat över eld är en tradition och passion som går långt tillbaka i tiden. Dofter, från elden och pannan, ger aptiten rejäl fart. Receptet bör hålla för 4 personer, då är det bra med en lite större panna. Jag tänker här en god och gärna lite syrlig sås, till de lite sötare grönsakerna.
1 st litet vitkålshuvud
4 st bra morötter
1 st rödlök
4 st rejäla korvar från ditt lokala charkuteri
½ dl solrosfrön
Lite kryddgrönt för servering
½ dl god rapsolja
Salt och peppar
Blanda 1 dl crème fraiche med en msk sötstark senap. En skiva rågsurdegslimpa sitter också fint.
Det är några delar på djuret som gör mig mer nyfiken, dit hör högrevet. Här råder en uppfattning att det skall skäras ner till grytbitar. Och nu blir det enbart bli burgarfärs!
Nej, det har en bättre användning. Idén är lånad från porterstek men vi väljer ett gott lokalt hantverksöl till koket, inte för beskt. Gärna en fruktig pale ale. Det skall puttra en stund men då kan du själv smyga iväg och göra något annat. Mår bra av att vara gjord dagen innan den avnjutes.
800 gr högrev, som du skär i en 4-5 tjock skiva, eller 2 beroende på storleken på högrevet
6-8 st schalottenlökar
4 st morötter
2-3 klyftor vitlök
½ citron, både skalet och saften
2 fl 33 cl gott hantverksöl
Smör
Salt och vitpeppar
Kryddgrönt
Mjölig och smörslungad kokt potatis, gärna med skal och ekologisk!
Syrad vitkål
En praktisk och matig tunnbrödsrulle för ryggsäcken till morgonfikat på passet. Gör 4 st så räcker det även till eftermiddagen. Mitt förslag bygger på rökt sidfläsk men här är det fritt fram för fantasin.
4 st rektangulära och mjuka tunnbröd
12 st skivor rök sidfläsk, tunt skurna
1 bit purjolök som skärs fint, ca 10 cm
Grönsallad, strimlad
2 dl grovhackad smörgåsgurka
1 pkt färskost
1 msk grovkorning och god senap
Svartpeppar
Morgan Holt har jagat i fyra säsonger och främst då ägnat sig åt pyrsch- och lockjakt på egen hand. Han tyckte det kändes lite ensamt och tankarna på att skaffa en fyrbent jaktkamrat dök upp.
– Först var jag inne på att skaffa en stövare som jag tycker är väldigt fina, men med tanke på att det främst är rådjur och hare där jag jagar, i Västra Fågelvik i Värmland, kom jag fram till att det skulle bli bättre med en drever, säger Morgan.
Morgan började leta på nätet efter kennlar och valpkullar och hittade drevervalpen Saga hos Ackers kennel i Örsundsbro, utanför Enköping. Saga är nu (i oktober 2016 ) 14 månader och har varit med Morgan i skogen sedan hon var 12 veckor.
– Jag har sett till att hon fått skogsvana i kubik och naturligtvis jobbat med inkallning och alla andra moment som ingår i att fostra en liten valp, berättar Morgan.
Morgan beskriver Saga som läraktig och lugn, men också lite lynnig beroende på humör och dagsform. Dock tycker han att Saga mognat mycket de senaste månaderna och att han verkligen fått den fina jaktkamrat han sökte efter.
– Ja, det är otroligt hur snabbt man kan bli bunden. Saga har sedan tidigt varit med mig över allt och med start 1 oktober ser jag fram emot att driva rådjur med henne, säger Morgan.
